Ribberheim.eu
Personlig webbsida
Anettes 45-årsdag
Idag hade Anette Ribberheim fyllt 45 år om hon fortfarande hade varit i livet.
Barnen åkte iväg till graven och undrade om jag skulle åka dit med egen bil eller följa med. Mina barn är ju vuxna nu så behovet av att vara ett stöd vid gravstenen har för länge sedan försvunnit.
För min del känner jag att det är inte i första hand gravstenen som jag vill komma ihåg på hennes födelsedag. Det är henne och den hon var.
Under några timmar har jag varit ute och skottat snö. Det är ju så djupt ute så det kommer in i stövlarna om man inte skjuter av det två första decimetrarna. Fantastiskt mycket snö. Lite halvmulet är det så den planerade skiddagen ställde vi in.
Fördelen med att slita på kroppen med kroppsarbete är just att komma till ro. Man behöver inte tänka på allt utan kan rikta in sina tankar på en sak i taget och sedan bara skotta på. Efter några timmar värker musklerna och efter lite till livs hamnar man vid datorn.
Det är bra, tror jag, att skriva ner lita vad man känner. Till gagn för alla dem som inte vet vad jag tänker (;-)).
Jag träffade Anette 1985 då hon fyllt 20 år. En så fager människa så hela min varelse upptogs av att tänka på henne och sträva efter att vara henne nära. Min kollega på ambulansen, där jag arbetade då, var inte helt ointresserad han heller.
Ett år senare ringde kyrkklockorna för oss och en gemensam framtid som fick vara i nästan 14 år tog vid. Under den tiden kom det lite barn, alla flickor.
Vi flyttade från Huddinge där jag bodde på Sågstuvägen 6 när jag träffade Anette. Till det mindre stressade Götene i vaggan av Skaraborg. Harald hette vår mäklare och han är än en god vän. Här känner människor varandra. Ibland kanske jobbigt för vissa men för mig har det bara varit till fördel.
Anette hade fler års erfarenhet av sitt arbete på Råcksta Sjukhus med äldrevård men i Götene betydde det ingenting för här var man tvungen att ha en undersköterskeutbildning. Vilket ju Anette inte hade.
Eftersom jag arbetade på sjukhemmet i min ambulansplacering så såg jag ju vilken utbildning som vikarierna hade. De hade haft mycket större hjälp av Anette med sin erfarenhet men vad hjälpte det.
Vi höll på att hamna i moment 22 när barnomsorgen sa, har man inget jobb så får man ingen barnomsorg. Har man ingen barnomsorg får man inget jobb. Jag gick till kommunkontoret och berättade vad jag tyckte om det och vi hade en dagmamma redan nästa dag.
Anette fick då arbete på Biwex, ett företag inom plastindustrin i Götene.
När de lade ner sin avdelning på glas och Anette fick gå så kom en period där hon resten av sitt liv hoppade in på olika platser där de behövde arbetare under en kortare period. Det blev liksom aldrig mer ett fast arbete.
Under våren 1999 upptäckte vi att allt inte stod rätt till. Anette blev inte av med smärtorna i nedre delen av buken. Vad kunde det vara? Hon gick till gynekologen i Lidköping som påstod att allt stod rätt till. Blödningarna som var skulle ha få bukt med genom att ordinera p-piller.
Sedan kom vi in i sommarmånaderna 1999 och Anette hade ingen färg kvar. Hon orkade nästan inget och vi tog kontakt med sjukhuset igen.
Tre påsar blod blev det omedelbart efter att de tagit provet på sjukhuset. HB värdet låg på 43 (vanligen rund 112).
Resten är hennes sjukdomshistoria och om den skriver jag på en annan sida en annan dag.
Vad hände?
Anette dog i cancer den 5 mars 2000 kl 19,25 på Hospice Gabriel i Lidköping.